I boken Stuey ’The Kid’ Ungar: Den sanna historien om tidernas bästa pokerspelare som finns tillgänglig i svensk översättning på bland annat Modernista skildras en av världens bästa pokerspelare genom tiderna. Stuey Ungar som växer upp i New York på 60-talet har av många kallats för pokerns Maradona och lär sig tidigt att utklassa sina konkurrenter i poker och gin rummy. I boken följer vi hans öde, från de lokala kvarteren i New York och småskaligt spel till de fina salongerna vid poker-VM 1980 som han kammar hem vid bara 26 års ålder. Boken tar avstamp i Ungar som karaktär men handlar också om spelande som livsstil och tillvaron utanför pokerbordet. För den som är intresserad av pokerhistoria och som vill veta vad som utmärker ett pokerproffs är boken till lika delar pedagogisk som fängslande. I den här artikeln kikar vi vidare på vad som krävs för att bli pokerproffs.
Nyfikenhet och ihärdighet
Om det vore tillräckligt med talang vore konkurrensen på pokerscenen ännu hårdare än vad den är. Det räcker dock inte bara med begåvning för att slå stort som pokerproffs. Det som särskiljer proffsen från de som utövar poker som hobby är att den förstnämnda låter nyfikenheten leda och lägger ned väsentlig tid på att forska och lära sig pokerns grunder. Detta passar bland annat in på Team PokerStars-medlemmen Andre Akkari för att nämna ett exempel. Han tog poker från att vara en hobby till att bli en karriär värd miljontals dollar genom att lära sig spelets grunder, plugga strategi och taktik och långsamt expandera till att spela för riktiga pengar och bli en framgångsrik spelare. Idag betraktas han som en nyckelspelare och har helt sadlat om från att jobba med programvara till att syssla med poker på heltid.
Övning
I likhet med idrottare på elitnivå måste man som pokerproffs (eller ett blivande sådant) lägga ned ansenlig tid på övning och träning. En sak är att bemästra poker, en annan att förfina sitt hantverk genom tusentals timmars träning. Som pokerproffs utgör tiden vid pokerbordet på viktiga turneringar en bråkdel av ens schema. Störst tid läggs ned på att nöta olika pokerhänder, observera tidigare spel på film, bli coachad av mentorer och jobba på sin fysiska och mentala uthållighet. Konsekvent och repetitiv övning under lång tid är A och O för den som vill gå från hobbyspelare till proffs. Det är genom övning du kan lägga märke till dina styrkor och svagheter och kan skönja mönster för att bli bättre framöver.
Spela brett och lär dig av andra spelare
Även om de flesta proffsen har sina favoritspel som de känner sig extra hemma i är det aldrig fel att spela brett. Spela olika slags poker och olika sorters spel och turneringar för att nå din fulla potential och ha något att luta dig tillbaka på om ditt sedvanliga spel helt plötsligt blir mindre relevant. En allround-spelare inom poker har större möjligheter till en lång och framgångsrik karriär än en mer nischad spelare som bara bemästrar en gren inom poker. Det är också viktigt att ständigt utvecklas och lära – inte minst av andra. Hur skicklig man än är som pokerspelare finns alltid något att lära av andra. Genom att observera motspelare live och på plattformar som Youtube och Twitch, kan man få kunskaper som annars hade tagit åratal att förvärva själv.
Lämna egot vid dörren
Som pokerproffs rör man sig ofta i glamorösa, prestigefyllda miljöer och deltar i internationella tävlingar där miljontals dollar står på spel. Det är därmed lätt att låta känslorna dra iväg och sitt ego överrumpla en. Visst är det bra att känna sig stolt över sitt hantverk men högmod och stroppighet är inte bra egenskaper för en pokerspelare att ha. Man är aldrig bättre än sin senaste vinst och genom att sträva efter att vara ödmjuk både vid med- och motgång blir man en populär kollega, deltagare och idol för andra inom relaterade forum och branschen.